Utställning Helen Wedel

Tidsrymd 2/4 – 4/ 6, Kungsbacka Konsthall


Helene Wedel tar sig an existentiella funderingar i stora
textila bilder med sin speciella stil av uttrycksfulla, starka
kompositioner med inslag av färgstark magi som manar till
tolkning. På utställningen visas också ett antal stora mål-
ningar i blandteknik där Helene Wedel låter sig inspireras av
politiska potentater och deras ödesdigra möten för världs-
medborgarna

Konstnärssamtal 21 april klockan 18-19

www.kungsbackakonsthall.se

HEM: VMT på Not Quite 2021, Ann Strömland Väggö

Inspiration hittar jag i Svenskt Husmorslexikon, vetenskapliga illustrationer och min släkthistoria – berättad genom mitt alter ego Hemmafrun Margit.

”Hem djefla hem” är den bitterljuva förening av trygghet och instängdhet som följer med ett överdrivet vistande i hemmet. August Strindbergs ”Ett djefla lif” parat med ”Hem ljuva hem” från en broderad bonad inköpt på loppis.

Efter en hjärnskakning för 3 år drabbades jag av kronisk hjärntrötthet. Mina kognitiva funktionsnedsättningar har inneburit stora livsförändringar. Det konstnärliga arbetet sker under korta stunder av koncentration med många inlagda pauser. När pandemin kom hade jag redan tränat 2 år på social isolation i hemmet.

HEM: VMT på Not Quite 2021, Ylva Persson

MORFAR

Det här projektet började som en sorgbearbetning över min morfar som somnade in hösten 2019. Men det har mer och mer blivit en bearbetning av en tid som gått och som aldrig kommer åter.
Platsen som jag alltid sett som mitt andra hem, mitt sommarparadis. Där jag kan få vara mig själv och andas ut och som jag starkt förknippat med min morfar, doften av piprök och att fridfullt slumra i hängmattan med en katt på magen utan att oroa sig för det som händer på andra sidan staketet.
Ordet hem är underligt, för mig har ett hem alltid varit mer av en känsla än en fysisk plats. Något som får de oroliga fjärilarna att lugna ner sig i magen, där jag vet att jag kan ta av mig min rustning och vara mig själv. Där jag kan känna mig trygg.

Men trygghet är något som jag tagit för givet, något jag inte funderade över för ens dagen tryggheten försvann.

Livet vändes upp och ner och känslan av trygghet tynade bort. Platsen som brukade ge mig ett lugn är en plats där jag nu biter ner mina naglar och lyssnar efter okända ljud, och pipröken, den har för längesedan skingrats och vädrats ut.

Jag är hemma, men det känns inte längre som mitt hem.