TID My Dammand

TID My Dammand

Veck med färgJag var på studiebesök på Sjölingstads uldvarefabrik i Norge och blev förälskad. Det är några år sedan men den hissnande känslan sitter fortfarande i när jag tittar på mina plisserade buntar. Förälskad i en hög med svart tyg. Buntar med plisserat ulltyg med vecktrådarna kvar.

Det var bunadsvävar, kjoltyg med stående veck som jag såg. Enligt tradition började man förbereda för kjolen när flickan var liten, ullen kardades, spanns, färgades och vävdes till tyg för plisséring.  Plisséringen utfördes vid hjälp av dragtrådar som drogs hårt så att tyget blev som en planka som sedan skulle kokas. Det plisserade och kokta tyget förvarades sedan fram till att det var dags för bröllop. Den långa förvaringen i bunten skulle göra vecken extra stabila. Tid var ett avgörande faktum för veckens utseende. Jag tänker att tygbunten är fylld med tankar om framtiden och förväntningar på livet.

My Dammand

Tid har varit en avgörande faktor i min undersökning av plisserade vävar, tid för att väva tyget, tid för att jobba med vecken och formen samt inte minst tid för att låta de veckade buntarna vila. En långsam och undersökande process. Jag vill åt kjolen och drömmarna, vill att det ska ge något slags avtryck i vävarna. Avtryck av tiden som passerar.

My DammandMy Dammand