TID Katarina Moro

Tid
Tiden är oändlig och när man ser tillbaka eller blickar framåt kan den te sig som ett enda långt sjok, det är bara precis här och nu och i vissa specifika minnesbilder man kan se detaljerna.
Jag tänker ofta när jag arbetar med mina vävar att tiden bara försvinner och att man tappar uppfattningen om hur lång tid man har hållit på. Varje liten detalj blir en milstolpe; ”nu skall jag väva så långt, nu skall jag rätta till det här. Sedan drar jag fram och så väver jag lite till innan det är dags att göra det här…” kan man tänka och så blir man varse att nu har jag arbetat i många timmar.
Just i arbetet med det här tygstycket, som har en jämn struktur, kan man lätt hamna i som i trans när man väver, eftersom det man gör är att koncentrera sig väldigt mycket på att väva mellanrummen och försöka få dem så jämnstora som möjligt så att strukturen verkligen blir så jämn som möjligt.Katarina Moro

Normalt sett tycker jag om att arbeta med strukturer och med saker som är dubbelsidiga, som blir annorlunda när ljuset lyser igenom ytan på olika sätt.

Just det här verket tänker jag att jag kanske kommer att arbeta vidare med någon gång: det är ”färdigt” såtillvida att det är färdigvävt och det presenteras i sin nuvarande form på utställningen TID. Men med tiden kommer jag kanske att vilja komplettera det med andra tekniker för at skapa en tredimensionell känsla, så när utställningen senare visas på en annan plats kanske det här verket har ändrat skepnad. Lika väl som vi ändrar oss med tiden. /Katarina MoroKatarina Moro