HEM: VMT på Not Quite 2021, Kerstin Åsling

HÖSTRÄNDER

HEM vår alldeles egna plats på jorden. Ett minne dyker upp från en spårvagnsresa genom ett miljonprogramsområde. En ung flicka på platsen framför mig pekar på en betongskiva till hyreshus och säger till sin kompis ” där högst upp är mitt barndomshem. Jag hajade till när hon sa barndomshem som benämning på ett flerfamiljshus från sextiotalet. Ordet som jag romantiskt förknippat med en röd liten stuga eller åtminstone ett enfamiljshus. Men klart var det hennes barndomshem ,platsen där hon växte upp.
Jag har levt ett långt liv och bott på många olika platser och boendeformer och som livet fortskrider blir mitt nästa hem ett äldreboende som inte längre benämns hem utan bara boende.
Inte heller kunde jag tänka mig att mitt nuvarande hem skulle bli ett karantänsboende, ett coronaundantag eller ett isoleringshem.
Men något som alltid funnits i alla mina olika boendeformer är mattan. Mattan som genom sitt textila material ger en ombonad värme och färgklang till rummet. En kvinnokonst som utövats sedan urminnes tider. Därför väljer jag att visa en matta på VMTs utställning HEM