HEM: VMT på Not Quite 2021, Carina Petersson

Making my bed

Making my bed
2021
Material: Handspunnen ull, trasor, halm
I verket “Making my bed” har hemmets traditionella textilier kommit samman till en enhet.
Ur enheten kan vardagliga föremål skönjas. En trasmatta. En filt av handspunnet ullgarn med tvinnade fransar. En madrass fylld med halm. Behov, nödvändighet och omsorg. Sömn, vila och arbete, dagar av repetition. Hunger, trötthet och kunskap om att ta tillvara.
Definitionen av ett hem och dess textilier har förfinats och alltjämt ändrats sedan halmen var en självklarhet i kammaren. Men ännu bäddar vi vår säng varje dag och kanske har även vår nutida viloplats spår av ull eller halm.
I grottan sov vi på fällar från djur som jagats, dödats och flåtts. Köttet höll oss vid liv och den värmande pälsen likaså. Vi tämjde sakta skogen, prärien och det vilda. Sedan blev jorden, lotten och marken också vår. Vi blev bofasta där årstiderna genom utsäde lovade mättnad. Möjligtvis ett litet överskott att sälja vidare. Stora tygsäckar och madrassvar har fyllts med rester av skördematerial i tusentals år. Halm, gräs och stjälkar. Grunden till en bädd kunde bestå av torkat växtmaterial från vete, råg, majs eller ris.
I mitt arbete med textil fascineras jag av den intima relation vi människor genom historien haft med naturen och vilka metoder som med tiden drivit oss längre och längre därifrån.