TID Tonje Kristensen Johnstone

Jag har ju inte tid, egentligen. Men något får jag hitta på. Jag ska vara med på VMTs utställning, TID, som har vernissage på Hamnmagasinet i Varberg den 6 juni. Med tanke på att jag inte har tid, ska jag göra något som jag kan använda mig av i mitt forskningsprojekt. Jag arbetar med mönster, skala och rumslighet. Eventuellt inkluderar det även form.

Kan detta vara en början?Första mönsterskiss

 

 

 

 

 

Ska försöka att göra ett mönster av skissen, jag zoomar in lite.Mönsterskiss detalj

 

 

 

 

 

 

 

Jag lägger på lite blått, ser hyfsat ut. Kommer det att fungera som rapporterat mönster?

 Mönster med blått

Jorå, efter 100 justeringar kan det kanske funka. Då är det frågan vad jag ska ha det till… Fortsättning följer!

 Färdigt mönster

/Tonje

 

TID Katarina Moro

Tid
Tiden är oändlig och när man ser tillbaka eller blickar framåt kan den te sig som ett enda långt sjok, det är bara precis här och nu och i vissa specifika minnesbilder man kan se detaljerna.
Jag tänker ofta när jag arbetar med mina vävar att tiden bara försvinner och att man tappar uppfattningen om hur lång tid man har hållit på. Varje liten detalj blir en milstolpe; "nu skall jag väva så långt, nu skall jag rätta till det här. Sedan drar jag fram och så väver jag lite till innan det är dags att göra det här..." kan man tänka och så blir man varse att nu har jag arbetat i många timmar.
Just i arbetet med det här tygstycket, som har en jämn struktur, kan man lätt hamna i som i trans när man väver, eftersom det man gör är att koncentrera sig väldigt mycket på att väva mellanrummen och försöka få dem så jämnstora som möjligt så att strukturen verkligen blir så jämn som möjligt.Katarina Moro

Normalt sett tycker jag om att arbeta med strukturer och med saker som är dubbelsidiga, som blir annorlunda när ljuset lyser igenom ytan på olika sätt.

Just det här verket tänker jag att jag kanske kommer att arbeta vidare med någon gång: det är "färdigt" såtillvida att det är färdigvävt och det presenteras i sin nuvarande form på utställningen TID. Men med tiden kommer jag kanske att vilja komplettera det med andra tekniker för at skapa en tredimensionell känsla, så när utställningen senare visas på en annan plats kanske det här verket har ändrat skepnad. Lika väl som vi ändrar oss med tiden. /Katarina MoroKatarina Moro

TID Anna Olsson

Jag är textilkonstnär och arbetar i ateljé i Göteborg. Jag väver främst bilder i vävstol men broderar också bilder och objekt. Mitt konstnärskap har alltid varit starkt drivet utifrån en politisk vision inom mig. Det har kanske inte alltid synts tydligt i alla mina bilder men de senaste åren, i takt med de samhällsförändringar som sker, blir det tydligare och tydligare i mina bilder.

Jag arbetar nästan uteslutande tematiskt. Nu arbetar jag med ett tema jag kallar, Kris och katastrofer. Detta tema tog sin start med globala katastrofer som exempelvis översvämningar och naturkatastrofer. Det senaste har mitt katastroftema mer och mer kommit att handla om katastrofer som finns nära mig. Jag har utgått från möten mellan mig och personer som lever i olika mycket utsatt livssituationer. Personer som jag lärt känna tack vare mitt brödjobb. Det har bland annat handlat om uteliggare, papperslösa och våld i nära relationer. Här kommer några exempel:

Var har du bott sen vi sågs sist? - Lite varstans.Var har du bott sen vi sågs sist - lite varstans

På bildväven syns en man sova på en parkeringsplats. Att inte ha någonstans att ta vägen, ingen familj, släkting eller vän som vill eller kan erbjuda tak över huvud är mer smärtsamt än vad ord kan uttrycka. Samhällets skyddsnät och gemensamt ansvar för varandra är sedan länge bortrationaliserat i det nyliberala Sverige. Men skammen och ensamheten desto tyngre att bära när du möts med förakt och insinuationer om brist på motivation och vilja istället för diskussioner om de förutsättningar som finns omkring dig. Titeln på verket "Var har du bott sen vi sågs sist? - Lite varstans." Kommer från ett möte mellan mig och en ung man från Göteborg. En ung man med stora ambitioner och hög motivation men med mycket lite förutsättningar i sin omgivning.

PropagandakuddarPropagandakuddar

Vid första anblicken är de broderade och handsydda linnekuddar i vackra färger. Men om man ser närmare på dem handlar de om ett mycket allvarsamt och viktigt ämne, nämligen hur löneklyftorna ökat lavinartat de senaste åren i Sverige. De som har lite får mindre och mindre och de rika får allt mer, det är allt annat än vackert.

 Propagandakudde ”Förmåner”                                                                                    2010 hade en verkställande direktör i Sverige i genomsnitt 200 000 kr i förmåner (förutom sin lön) jämfört med en arbetare som i bäst fall får ett friskvårdsbidrag på runt 1000 kr. Propagandakudde ”Lönegapet växer”                                                                          1950 tjänade i snitt en person från den ekonomiska eliten som 26 industriarbetare. 1980 hade de ekonomiska skillnaderna jämnat ut sig och en från den ekonomiska eliten tjänade i snitt som 9 industriarbetare. 2010 har eliten rejält skott sig och tjänar nu som 46 industriarbetare. (En industriarbetare tjänade 2010 i snitt 307234 kr alltså 25183 kr/månaden.)                                                                                              Propagandakudde ”Från vikingatiden till nu”                                                                    Förra året tjänade en VD i Sverige lika mycket som 932 industriarbetare på ett år. Om man går bakåt i tiden 932 år hamnar vi i slutet av vikingatiden. Alltså måste en vanlig industriarbetare i Sverige börja arbeta under vikingatiden fram till nu för att tjäna in vad en man tjänat på ett år.

 (Källa; Makteliten – kommer igen. En studie av inkomstutvecklingen för makteliten under perioden 1950 – 2010. Författare: Jeanette Bergström, Torbjörn Hållö och Peeter-Jaan Kask. Utges av Landsorganisationen i Sverige)

På utställningen TID visar jag bildväven Mot förtryck.Mot förtryckMot förtryck är en hyllning till två modiga män. Tommie Smith och John Carlos vann guld respektive brons på 200 meter på Mexico OS 1968. De var båda medlemmar i Black Power och ville göra vad de kunde för att föra kampen framåt för svartas rättigheter I USA. De blev utkastade från OS-byn och sågs då med oblida ögon av de styrande I USA. Idag, många år senare har tiden givit dem rätt och idag möts de med välförtjänt respekt.

Läs gärna mer på min blogg, tapestryannaolsson.blogspot.se/

TID Barbro Herloff

TID Barbro Herloff

Klotter är tecken i tiden.Klotter är tecken i tiden. Barbro Herloff

Människor har alltid haft behov av att göra avtryck.

Vi kan se klotter från utgrävningar i Pompeji - Herculaneum från vår tideräknings början.

Ingen kan undgå att se det klotter - meddelanden som finns runt omkring oss i dag.

Har fotograferat klotter – tags, och stramat upp dem i ett grafiskt mönster. Broderat på vadmal inköpt på Sätergläntan.  Folkloristiskt på ett modernare sätt, med syntetiskt persian i hörnen.  

Barbro Herloff

Klotter är tecken i tiden

Barbro Herloff

TID My Dammand

TID My Dammand

Veck med färgJag var på studiebesök på Sjölingstads uldvarefabrik i Norge och blev förälskad. Det är några år sedan men den hissnande känslan sitter fortfarande i när jag tittar på mina plisserade buntar. Förälskad i en hög med svart tyg. Buntar med plisserat ulltyg med vecktrådarna kvar.

Det var bunadsvävar, kjoltyg med stående veck som jag såg. Enligt tradition började man förbereda för kjolen när flickan var liten, ullen kardades, spanns, färgades och vävdes till tyg för plisséring.  Plisséringen utfördes vid hjälp av dragtrådar som drogs hårt så att tyget blev som en planka som sedan skulle kokas. Det plisserade och kokta tyget förvarades sedan fram till att det var dags för bröllop. Den långa förvaringen i bunten skulle göra vecken extra stabila. Tid var ett avgörande faktum för veckens utseende. Jag tänker att tygbunten är fylld med tankar om framtiden och förväntningar på livet.

My Dammand

Tid har varit en avgörande faktor i min undersökning av plisserade vävar, tid för att väva tyget, tid för att jobba med vecken och formen samt inte minst tid för att låta de veckade buntarna vila. En långsam och undersökande process. Jag vill åt kjolen och drömmarna, vill att det ska ge något slags avtryck i vävarna. Avtryck av tiden som passerar.

My DammandMy Dammand

 

TID Annika Ödman

TID Annika Ödman

Mormor sa att Själen är ett svart draperi som fladdrar i bröstet.

Hur gestaltar man det?  Med livets ljus o mörker som skiftar allteftersom livets levs. Där livets trådar söker sig till ljuset eller stundom dyker ner i djupsvart mörker.

Det har jag funderat på och en tolkning kom jag på när jag under en skogspromenad såg en glasflaska halvt nedsjunken i mossan. Flaskan måste ha legat där länge för mossan hade växt in i flaskan och bildat ett fantastiskt mönster i vackra färger.

Den instängda mossan gav ytterligare en dimension till det svarta draperiet, med tankar om begränsade livsutrymmen, utanförskap och svåra livsval.

Jag fotograferade, bearbetade bilderna i Photoshop och lät sedan trycka två bilder på bomullsväv. Bilderna monterar jag sen på mörkt grön/brun lakansväv där broderiet kan symbolisera skogens träd och skyddande miljö. Färdig storlek beräknas bli 60x60 cm.

Annika Ödman

Mossa Annika Ödman Att växa trots allt. Annika Ödman